Efter en lång väntan, höga förväntningar och en otrolig hype kom till slut James Cameron’s påkostade projekt Avatar. Trots det innehåller filmen svaga partier som får en att tvivla. Men när det väl kommer till kritan är Avatar en storslagen upplevelse utan dess like.
Världens dyraste, och nu även världens genom tiderna mest inkomstbringande, film heter Avatar. James Cameron’s otroliga projekt hade praktiskt taget skrivit in sig i filmhistorien redan innan den hade haft premiär. Hypen kring Avatar var enorm och fortsatte långt in efter dess release.
En av anledningarna till att Avatar hamnade i rampljuset var för att den sades använda sig av en ”revolutionerande teknik”. Och även om det är imponerande effekter så känns det ändå inte så långt ifrån effekterna i säg ”Transformers”, eller motion-capture tekniken som användes för Gollum i ”Sagan om Ringen”-filmerna. För den insatte är nog de digitala effekterna anmärkningsvärda, men för gemene man är det nog inte lika påtagligt. Om jag nämner ”The Lawnmover Man”, som var lika revolutionerande, om än kanske ännu mer, på sin tid, så är det nog många som inte har någon aning om vilken film jag pratar om (The Lawnmover Man är en sci-fi historia med bl.a. Pierce Brosnan som var en av de första filmerna att använda sig av motion-capture teknik i större utsträckning). Så bara för att en film använder sig av en ny teknik betyder inte att den är bra. Dock upphöjer effekterna i Avatar själva filmen än vad den gjorde i ”The Lawnmover Man”. Det som kanske påverkar filmen mest är själva storyn.
”Pocahontas i rymden” och ”Dances with Smurfs” är meningar som figurerat i Avatar-kritiska sammanhang, och det är inte svårt att se likheterna mellan ”Pocahontas” och ”Dansar med vargar”. Storyn i Avatar är påtagligt lik historierna i dessa. Filmens huvudperson Jake Sully (Sam Worthington), en gammal marinsoldat vars ben har blivit förlamade, anländer till planeten Pandora. Där ska han ta sin tvillingbrors plats som forskare av planetens urinvånare, Na’vis. Anledningen till han skickas dit är för att ett stort projekt har satsat på att framställa kloner av planetens urbefolkning som kan styras interaktivt av människor. En av dessa s.k. avatarer var specialdesignad för Jakes tvillingbror och Jake är därmed den enda som kan ta hans plats.
Efter en tids avatar-träning hamnar Jake i den otroligt vackra, men farliga, djungeln på Pandora. Som tur är träffar han den vänliga Neytiri, en kvinnlig na’vi, som för honom till urbefolkningens by. Sedan flyter historien på. Jake lär sig urbefolkningens seder och levnadssätt, och rapporterar ständigt till basen. Han blir såklart även kär i Neytiri, och hon i honom. När Na’vi-befolkningen sedan får reda på att Jake i själva verket har infiltrerat dem blir han utkastad från stammen. När ett annalkande krig mellan människorna och urbefolkningen är på randen till att starta, återvänder han såklart med ett peppande tal i riktig Braveheart-anda.
Nu kanske jag låter väldigt kritisk till filmen, men det följande kriget är riktigt storslaget och en häftig upplevelse att ta del av i biografen. Det är bombastiskt praktfullt, en ren fröjd i explosioner och effekter men blir ändå inte för mycket. Det är en sådan magnifik upplevelse att man är villig att glömma bort de kritiska anmärkningarna man hade till storyn. Och det är precis det jag gjorde. För trots en inte särskild nyskapande historia och stereotypa karaktärer så består ändå Avatar, med sina makalösa miljöer och storslagna effekter. Avatar är och förblir en häftig upplevelse där man vävs in i historien på ett magnifikt sätt och får ta del av visuella effekter i sitt esse.
Liknande Inlägg:
Popularity: 43%
Denna film bara älskar jag
Mycket bra film. Varken mer eller mindre.
Jag har inget till övers för manuset, aldrig haft. I frågan om hans ambition menade jag hans strävan efter 3-D teknologi och teknisk perfektion. Framgick det inte?
uppfattas tydligen lite för ordagrant..
självklart presenterar Avatar en teknologi som inte är att jämföra med en ”bras-dvd” och en underbar värld men det jag menar är att för mig så blir klichéerna to much… då man redan har sett ”dansar med vargar och pochahontas”
med nästintill identisk story-line blev hela upplevelsen en besvikelse och intetsägande.
och till svar till ”Oskar Sandgren” så vill jag bara säga att jag inte tycker det är så ambitiöst att lägga 5 år på att inte ens komma på ett eget manus…
Klichéerna i filmen kan såklart vara påfrestande för många men den sänker inte ner hela filmens kvalité, tycker jag. Visst, filmvetaren i mig vill på ett sätt tracka ner filmen, men sci-fi-nörden i mig vill bara dras med i en imponerande uppvisning, där effekterna som Avatar visar upp kan knappast jämföras med en bras-dvd kan jag tillägga.
Vet inte om den ytterst selektiva och ambitiösa James Cameron skulle lägga 5 år på att göra en demonstrationsfilm…
Själv tycker jag att Den ”inte så nyskapande historien och de stereotypiska karaktärerna” gör att man totalt tappar intresset för filmen och att man inte får medkänsla för karaktärerna.
Det leder för mig till att det känns mer som en uppvisning av revolutionerande teknik är en faktisk film… lite som blue-ray ”eldstads-filerna” i SONY butikerna.