Gekko

Arthur Conan Doyles kända litterära figur får sig ett rejält uppsving då Guy Ritchie tacklar den skarpsinniga detektiven. Pistoler, kanadensiska wrestlingstjärnor och ockulta antagonister bidrar till en högst underhållande resa. Men ingen av de tidigare nämnda kan dock mäta sig med filmens största behållning – Robert Downey Jr.

Om man på förhand uppskattar både Guy Ritchie´s och Robert Downey Jr´s tidigare verk är det svårt att bli besviken av ”Sherlock Holmes”. Både männen har nästan blivit representativa för det grabbiga, coola och tuffa. Alla som har sett ”Lock, Stock” eller ”Snatch” minns svordomarna, vapnen och den okonventionella humorn. Robert Downey Jr är kanske nedtonad var det gäller obsceniteter och svordomar men han utstrålar fortfarande ett lugn och självsäkerhet som ibland närmar sig Steve McQueen nivå. När dessa två gentlemän sedan slår sina påsar ihop med britternas främsta detektiv som bas. Ja, då blir det inget mindre än ett lysande resultat.

Till tonerna av Hans Zimmers retfulla soundtrack brådskar Sherlock Holmes och Dr. John Watson genom Londons steniga gator. Den mystiske svartmagikern Lord Blackwood pysslar med häxkonster i sin källare och ytterliggare en ung flicka riskerar att mista livet. Som tur är blir han dock snabbt påkommen och tillfångatagen av våra hjältar. Han döms till döden och avrättas enligt konstens alla regler genom hängning. Men när rykten sen sprids att Lord Blackwood har återvänt från de döda tillkallas den geniala Sherlock Holmes återigen för att utreda vad som egentligen försiggår.

När Guy Ritchie spänner bågen siktar han högt och det är bra, mycket bra. Jude Law bidrar som den mänskliga och sansade sidekicken som försöker styra upp den excentriske Holmes. Rachel McAdams spelar kärleksintresset som presenteras och porträtteras väl i filmen. Även om jag inte alltid köper kemin mellan Downey och McAdams balanseras karaktären bra mellan att vara lömsk mästertjuv och fager jungfru i knipa.

Mark Strong fungerar väl som skurken Lord Blackwood. Den gotiska och intelligenta mannen påminner mer om en tidig Bond-skurk än om något annat. I filmen adderar han övernaturliga teman, som svar på Sherlock Holmes sökan efter logiska och vetenskapliga svar. Detta dras till sin spets när ett hemligt ockult brödraskap träder in som har kontakter över hela staden, vilken tvingar Holmes till att förlita sig på sin list.

Jag måste också konstatera att jag bara älskar fighting-scenerna. Råa knytnävsslagsmål där slagen registreras med in-zoomade slowmotion sekvenser och obehagligt realistiska ljudeffekter. Den fruktade Dredger blir självklart mer skrattretande än skrämmande men det är ack så underhållande att se honom gå loss på stackars Holmes. Det är koreograferat för att vara skitigt och stökigt men känslan för detalj finns där. Speciellt framträder dem i de magnifika London miljöerna anno 1892. Snyggt CGI som Michael Bay skulle vara stolt över.

För att sammanfatta bjuder ”Sherlock Holmes” på en fartfylld och roande resa. Manuset är definitivt spektakulärt och skådespelarprestationerna minst sagt solida. Det är härligt att få en Guy Ritchie film utan tuggande berättarröst och mexikanska standoffs. En mer kommersiell vinklad film men som definitivt roar även den mest hårdnackade ”Lock, Stock” fanet. Slutet öppnade för en fortsättning och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan vi stiger på 221B Baker Street igen…

Betyg:

Liknande Inlägg:

• The Men Who Stare At Goats
• 2009´s bästa film
• Det Regnar Köttbullar
• I Love You Phillip Morris
• Till Vildingarnas Land

Popularity: 28%