
Kathryn Bigelows numera sexfaldigt Oscarsvinnande film är ett närgånget och extremt påtagligt porträtt av en grupp amerikanska bombdesarmerare under Irak-kriget, vars insatser skildras med stor intensitet i såväl skådespeleri som foto.
Ja, Kathryn Bigelow vann över ex-maken James Cameron och hans ”Avatar” och plockade hem en Oscar för både Bästa film och Bästa regi. Filmen vann även fyra Oscars till, bl.a. för Bästa originalmanus. Och det är sannerligen en värdig film att ge priset till. Bigelow har med en fast hand gjort en påtaglig skildring av Irak-kriget, där det hela tiden finns en tryckande spänning.
The Hurt Locker förtäljer historien om en grupp amerikanska bombdesarmerare i Irak. Efter att gruppen förlorat sitt befäl anländer den nya, rebelliska William James för att ta hans plats. James spelas av Jeremy Renner, som förövrigt blev Oscarsnominerad för rollen, och det är ett välspelat och gripande porträtt som görs. James är trots sin unga ålder en veteran i sammanhanget. Han har desarmerat totalt 873 bomber, vilket nog kan ses som en extrem bedrift. När han anländer till sin nya enhet, som endast består av två andra soldater, är det till en början inte så stor enighet i gruppen. James gör som han vill och tar risker som de andra inte är särskilt positiva till. Han utmanar både sitt eget och de andras liv, men får ändå trots allt jobbet gjort. Tillvaron i gruppenheten, som dessutom bara har några dagar kvar på sin tjänstgöring, blir härmed hotande p.g.a. den, till en början, opålitlige William James. Denna begränsade tidsrymd, vilken hela tiden gör sig påmind, gör också att vi som åskådare upplever en krypande, substantiell spänning.
James rebelliska attityd är ibland så tuff och typisk amerikansk att det till en början är irriterande. Men känslorna övergår sedan i en sorts förståelse. Kriget och den ständiga adrenalinkicken av att leva på gränsen, att när som helst sluta existera, blir till en drog för honom. Vi får under en hemfärd se hur James inte klarar av den tristessfyllda vardagen. Simpla vardagssysslor känns så meningslösa för honom jämfört med den intensitet han upplever i kriget. Att stå svettandes över en bomb och veta att en enda liten rörelse kan betyda slutet på hans existens gör att en sådan enkel vardagssyssla som att välja flingor i affären blir så petitessfyllt fåfängt.
Jeremy Renner utgör tillsammans med Anthony Mackie och Brian Geraghty en stark trio skådespelare som uppvisar mycket kvalitativa insatser genom hela filmen. Renner gör ett aktningsvärt porträtt av den adrenalintörstande men ändå återhållsamme soldaten William James. Renner har tidigare setts i bl.a. ”The Assassination of Jesse James” och ”28 Weeks Later”, och efter detta kommer vi nog få se honom i fler, och större, roller. Det görs även mindre inhopp av mer kända skådespelare som Guy Pearce, Ralph Fiennes och David Morse, vilket var förvånande att se få en sådan kort speltid. Men icke desto mindre skiner de i sina roller och sätter en ytterliggare prägel på filmen.
Fotot och tagningen i filmen är utmärkt och väldigt betydande för filmen. Bigelow lyckas skapa en närgången intensitet i många scener. Vi får även ta del av väldigt vackra och noggranna ultrarapidsekvenser tagna med högkvalitativa höghastighetskameror, bl.a. i en explosionsscen som blir otroligt snygg i denna tappning.
Denna vackra och starka film är ett fräscht inslag i krigsfilmsgenren, där tidigare Irakkrigsfilmatiseringar enligt mig inte varit särskilt engagerande. Det snygga fotot och de duktiga skådespelarna blir tillsammans med Bigelows regi en påtaglig, nervanspelande upplevelse som väl är värd sina Oscarstatyetter. Det är helt enkelt en väldigt bra film, men som kanske inte kommer att gå hem hos alla. Vissa partier kan kanske kännas väl utdragna utan orsak, men som helhet är det en väldigt välgjord film som påvisar flera stilistiskt filmtekniska grepp.

Liknande Inlägg:
- I Love You Phillip Morris
- The Men Who Stare At Goats
- John Belushi biopic på gång
- Nine
- Spider-Man i 3D
Popularity: 16%
