Gekko

Mitt intryck av filmen är i skrivande stund fortfarande rykande färskt. Mina ögon blänker bokstavligt talat av entusiasm från biodukens sprakande fyrverkeri och mina öron är brutalt bedövade av den episka synthkompositionen signerad Hans Zimmer. Kort sagt, Inception är för stunden och för evigt impregnerad i mitt medvetande.

När projektet Inception först gavs tillkänna var det med mycket mystik. Inte mycket talades det om handlingen, ännu mindre om vilken typ av film det skulle bli. Vi visste att det skulle vara en film komponerad av Christopher Nolan och delvis ta plats i människans surrealistiska och komplicerade psyke. Detta var tillräckligt för att åtminstone få mig att ringa in premiärdatumet med en stor röd ring. Nu har månaderna gått, lång väntan har genomlidits och med otaliga genomtittningar av trailern som ynka tröst. Det är enbart nu jag kan skaka av mig förväntningarna och ansluta mig till skaran lyckligt lottade som fått ta del av denna film.

Handlingen liknar i stora drag egentligen vilken heist-film som helst. Alltså, ett gäng extremt skickliga tjuvar samlas för ett till synes omöjligt uppdrag. Nic Cage har snott bilar och Mark Wahlberg gillar guld. Men Inception följer inte standard mallen. Här handlar det om att med hjälp av en avancerad sömnmaskin infiltrera sig i utvalda personers hjärna för att sno åt sig värdefulla idéer, samtidigt som offret sover i godan ro.

Det finns många förvånansvärt logiska hakar och regler för extraction, som det kallas, som håller filmen inom ramarna för de trovärdiga. Christopher Nolan ger oss totalt nonsens och förvandlar det till något som faktiskt känns rimligt och intressant. Givetvis finns det en liten tvist, ett smärre hinder som måste överstigas för att det sista uppdraget ska genomföras. Inception, konsten att plantera en tanke i fröform hos en annan individ och låta den växa sig till ett slutgiltigt agerande.

Listan av skådisar som personifierar rollerna och ger liv till filmen leds av den alltid duktiga Leonardo Di Caprio. Här spelar han Cobb, gruppens skickliga men traumatiserade ledare som vars upplevelser alltid påverkar drömscenarierna. Joseph Gordon-Levitt och Ellen Page spelar två viktiga bi-roller och gör även detta med bravur. Page är dock inte riktigt stabil och vacklar till och från, då till skillnad från Levitt som är oerhört talangfull och det är en ynnest och se honom i en högbudgetfilm för en gångs skull.

Men även om rollerna känns välbesatta, och effekterna samt scenografin är absolut fenomenal så känns det ändå som att man måste ge absolut förtjänst till Christopher Nolan. I Inception har han klart tagit inspiration ur The Matrix och skapat en egen tolkning av Platons Grottliknelse ur ett freudianskt perspektiv. Skillnaden mellan verklighet och dröm blir diffusare än för, men samtidigt är den moraliska ångest vi människor känner klart närvarande. Vill vi kunna skapa perfektion, eller finner vi vår mänskliga begränsning som en vital nödvändighet för att hålla oss psykisk friska? Även om jag tycker att just The Matrix har en klart coolare story finns det ändå djupsinnig filosofi att diskutera kring Inception.

Sammanfattningsvis kan jag utan att ens darra på läppen säga att detta är Christopher Nolans bästa film hittils. Egentligen är den så bra som vi alla hoppades att Dark Knight skulle vara, och den gnagande känsla av missnöje efter Batman-visningen var som ett tecken på att herr Nolan kunde göra en bättre film. Nu får Inception stå som symbol för hans karriär. Det kommer vara en svår film att överträffa, men den flitige britten får gärna göra ett försök.

Liknande Inlägg:

• Murphy aktuell för I’m.mortal
• Chris Nolan agerar mentor åt Superman
• Inception har mött strålande kritik inledningsvis
• Day-Lewis klar som superskurk i Sherlock Holmes 2
• Batman och Robin 2?

Popularity: 57%